Archive | Lunchrestauranger

Restauranger och liknande som enbart serverar mat under lunchtid

Recension: Re:bel – Poké bowls med stor potential

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Rebel Kitchen, Pajalagatan 54, Vällingby

Poké är en maträtt från Hawaii som i sin ursprungliga version består av ris och råmarinerad fisk, men i vegansk version görs med tofu. I poké bowls utökas den med grönsaker, såser och toppingar, och har via Kalifornien hämtats till Sverige. I Stockholm öppnade de första pokérestaurangerna under försommaren 2016, och de följdes snabbt av ytterligare en handfull. Under hösten tog så trenden steget ut från innerstaden, när krögarveteranen Erik Videgård öppnade Rebel Kitchen i Vällingby, en knapp halvtimmes tunnelbanefärd från T-Centralen. Restaurangen är belägen precis i utkanten av det stora köpcentrat, alldeles vid busstorget och t-banestationen.

 

 

Lokalen är bara ett par meter djup men desto bredare, och ytterväggen består helt av glas, vilket denna soliga eftermiddag gör att det närmast känns som att sitta i ett växthus. Båda kortväggarna är täckta av målningar, och i ena halvan av taket hänger ett dussintal runda rispapperslampor i mängder med olika färger och storlekar. Vid ingången finns den fyra meter långa disken där alla ingredienserna är placerade i kantiner.

En poké bowl består alltså av ett antal olika komponenter. Några färdigkomponerade rätter finns på menyn, och mitt sällskap väljer den enda som är vegetarisk. Den innehåller bland annat marinerad silkestofu, japanskt ris, romansallat och sjögrästopping. Säg att ni vill ha den vegansk, så slipper ni få den animaliska majonnäsen som annars ingår.

Jag föredrar menyns andra alternativ, att själv sätta samman sin rätt (den möjligheten benämns enbart ”bowl” här, aningen förvirrande), utifrån ett antal givna kategorier. I botten väljer jag saffranskokt råris som är blandat med gröna ärtor och knallröda, syrliga berberis-bär, och fyller på med friterad tofu med ingefära.

Sedan tillkommer en sås, och där finns det tyvärr bara en som är vegansk.

Till det väljs en grönsak, och här är det på sin plats att varna för att de kryddiga gröna bönorna är smaksatta med fisksås och ostronsås. Alltså återstår rostad majs och en blandning av edamamebönor, kikärtor och tärnad avokado som alternativ, och mitt val faller på den senare. Sedan tillkommer en sås, och där finns det tyvärr bara en som är vegansk, en sesam-chilidressing. Det hela avrundas med ett garnityr, där jag tar svarvade rotfrukter, och slutligen en kryddblandning eller annan topping. Mitt val blir dukkah, som är en mix av bland annat malda hasselnötter, sesamfrön och spiskummin.

Eftersom rätten består av så många komponenter är det några som sticker ut betydligt mer än andra. Tofun är suverän, med en friterad yta som ger ett rejält tuggmotstånd, och eftersom den är skuren i stora bitar är den mjuk inuti. Saffransriset är inte bara färgrikt utan också oerhört gott och krämigt, och bärens syrlighet är en fin kontrast.

Den friska sorbeten ger en svalka som är välbehövlig efter både chilins och solens värme.

Avokadoblandningen är naturell och smakar helt okej, men är inte särskilt intressant. De millimetertunna rotfruktsstrimlorna är liksom riset oerhört färgstarka och snygga, men smakerna tappas lätt bort, och även dukkah-smaken försvinner lätt. Dressingen är mycket god men har ett rejält tryck i chilin som lätt slår ut mildare smaker, och det är synd att det inte finns någon mer vegansk sås. Det hade nog gjort rätten som helhet mer rättvisa om fler av smakerna inte slagits ut av en så kraftfull dressing.

Från början såg det ut som om skålen inte rymde särskilt mycket, men rätten visar sig vara förvånansvärt mättande. Som avrundning väljer jag citronsorbet, som serveras toppad med några myntablad. Den friska sorbeten ger en svalka som är välbehövlig efter både chilins och solens värme.

Upplägget med att själv välja komponenter innebär förstås att det finns ett stort antal möjliga kombinationer, och därmed går det att besöka Rebel Kitchen många gånger och ändå äta något nytt varje gång. Det veganska restaurangutbudet i hela Västerort är erbarmligt litet, och Videgård gör en stark insats för att lyfta det. Trots att vissa ingredienser försvann smakmässigt är jag ändå mer än nöjd, och om en lyckas pricka in en klockren kombination kan detta sannolikt bli en utmärkt rätt. Men för det krävs det nog att det finns fler såser att välja mellan.

Priser: 

Poké bowl med silkestofu: 95:-

Egenkomponerad bowl med friterad tofu 92:-

Citronsorbet 30:-

Betyg:

Betyg 3,5

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Scandwich – Macksimalt macksade mackor med mera

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Scandwich, Claesgatan 8 (Mitt Möllan), Malmö

Scandwich är mackstället som huserar i Malmös genom tiderna tråkigaste köpcenter. Platsen som Gud glömde. En plats vars avsaknad av besökare har varit dess signum. Men det är också vårt enda malmöitiska köpcenter där samtliga av foodcourtens 5 restauranger har veganalternativ. Vi snackar alltså om Mitt Möllan, ett stenkast bort från Malmös kändaste torg Möllevångstorget, vars foodcourt faktiskt visar sig ha blivit riktigt mysigt och fint sedan vårt förra besök.

En ensemble av smaker och texturer lika kaotiskt sammansatt som en målning av Jackson Pollock

På menyn finns 3-4 olika mackor, pommes och både alkoholfria och alkoholfulla drycker i form av öl, läsk, kombucha och äppelmust. Denna vecka finner vi en vegansk (Lingonvegan), en lakto-ovo-vegetarisk (Boooooomkål) och en, som Scandwich själva säger, köttsk macka. Menyn förnyas med några månaders intervaller.

Här är det inte uttryckligen brödet som spelar huvudrollen, även om brödet i sig är snudd på perfektion, utan det är toppingen i form av en ensemble av smaker och texturer lika kaotiskt sammansatt som en målning av Jackson Pollock, men som ändå lyckas hålla en röd tråd och kompletterar varandra likt Seth och Summer i The OC. Vi förstår snabbt att varje liten ingrediens spelar sin egen lilla roll.

Vi beställer in en Lingonvegan och en pommestallrik. På en stekt skiva surdegsbröd modell större får vi ett fyrverkeri av toppings i form av kantarellmajjo, sallad, linser, picklad broccoli, vinägerglaserade betor, rosmarinpistou, dressad kål och äpple, picklade lingon och rostad kavring. Vi snackar alltså om en kombo av syra, sötma, sälta, umami, mjukt, hårt och krispigt. Detta är mackan som slår rekord i flest positiva adjektiv. Det är bara så grymt bra genomtänkt.

På en stekt skiva surdegsbröd modell större får vi ett fyrverkeri av toppings

Låt oss prata lite om pommes. Denna så ofta misshandlade men ack så geniala form av potatis. Receptet är enkelt. Potatis, olja och salt. Men det är tillagningssättet och potatissorten som är nyckeln i dessa friterade potatisstavar. Något som Scandwich verkar ha lagt ner otaliga timmar och försök på för att få till en så bra slutprodukt som möjligt. Är det gott då? Ja, jag vill påstå att detta är ”pommes frites”-perfektion. Dessutom serveras det alltid med en vegansk dippsås, en milt chilismakande majonnäsig historia som sitter som hand i handske till dessa pommes.

Detta är inte mitt första besök på Scandwich. Jag tror att jag ätit samtliga av deras veganska mackor sedan de öppnade och alla har hållit exakt lika hög kvalitet. Att det sedan kostar 75:- för en macka är ett skämt. Smaker och kvalitet som detta kostar dig säkerligen runt 300:- på en flott restaurang, här får du samma upplevelse till ett fyndpris. Ska du äta något i Malmö som garanterat är gott så kommer Scandwich att leverera.

PRISER:

Lingonvegan: 75:-

Pommestallrik (stor): 50:-

Äppelmust: 30:-

BETYG:

Betyg 4,5

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Totemo Ramen – Nördig och smarrig nudelsoppa vid St Eriksplan

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Totemo Ramen, St Eriksgatan 70, Stockholm

Ramensoppan är förutspådd att bli nästa hamburgare. En rätt som trancenderar sin tallrik, trenderna och snarare blir en kultur. Något folk startar bloggar om och tatuerar in på underarmarna. Om du frågar Daniel Chang, mästerkocken bakom legendariska Momufuku Nishi i New York, smaken i The Impossible Burger och det geniala (om än dock väldigt köttiga) matprogrammet In The Mind of a chef, eller för den delen hela japans befolkning är saken given. Men kommer Stockholmarna att hålla med?

Nå det börjar i alla fall röra på sig. För något år sedan öppnade Stockholms första rena Ramenrestaurang på Södermalm, och för några månader sedan öppnade också Totemo Ramen i en pytteliten bakficka på St Eriksgatan, strax innan bron sett från St Eriksplan. Själv är jag en väldigt nyfiken, men hyfsat orutinerad ramenätare, så jag har försökt att förstå mig på vad som egentligen är grejen. Det är ju långt ifrån den första nudelsoppan världen skådat? Vietnameserna har sin Pho och både thailändare och kineser är välkända att sörpla nudlar med buljong eller kokosmjölk.

Två jättelika kastruller med buljong står på konstant kokning, de har ingen stekhäll utan bryner kött och currybaserna med en skärbrännare.

Ramensoppan finns i flera olika regionala variationer i Japan och kan vara allt ifrån starkt currykryddig till mild men med djup umamibuljong. Den är nästan alltid kokad med någon form av kombutång och shiitakegrund i buljongen, och gärna olika sorters kyckling eller fläskben för att ge den kropp. Vi vegoätande människor försöker självklart undvika de delarna, men de behövs verkligen inte för att skapa en djupt tillfredsställande buljong. Nudlarna är alkaliska, dvs de har ett lågt PH värde vilket gör att de håller konsistensen väl i soppan, till skillnad från europeisk pasta som ofta kokar sönder när de legat för länge i vätska.

Totemo Ramen har tagit ramensoppan och nördigheterna kring dem till sin spets. De har till och med en logotyp som är en uppenbar hyllning till Det Flygande Spaghettimonstret. Lokalen är som sagt extremt liten, med kanske 10 stycken sittplatser utmed väggarna och baren i ett ca 15-20 kvm stort rum. Bakom baren ligger köket där de två kockarna/ägarna/eldsjälarna håller serveringen öppen mellan 11 och 14 på vardagar. Två jättelika kastruller med buljong står på konstant kokning, de har ingen stekhäll utan bryner kött och currybaserna med en skärbrännare. Sopporna rörs snabbt ihop på beställning och toppas med färska ingredienser. Det finns fyra olika kombinationer som alla kan fås med tofu, kyckling eller fläsk. De har en vegetarisk soppa baserad på svamp som är vegansk men jag har även ätit den kryddigare ”Spicy ramen” med tofu som även den gick att få vegansk.

Sopporna är riktigt goda. Och det är tur, för de får en glömma att det är så sjukt svårt att få bord och obekvämt att sitta och trängas i den lilla lokalen. Buljongerna är komplexa, nudlarna har precis rätt tuggmotstånd och trots att det egentligen mest är buljong, lite grönsaker och nudlar så blir man rejält mätt. Det enda jag egentligen har att klaga på är själva tofun som är väldigt smaklös, platt och ganska ful. Här borde de väl rimligtvis kunna hitta något bättre alternativ? Priserna ligger högt för att vara lunch, men det kanske man får acceptera nu förtiden?

Oavsett vad, rekommenderar Vegokommissionen absolut ett snabbt besök hit för alla nudelsugna veganer och blandkostare alike. Men kom tidigt eller ta take away!

Priser:

Spicy Ramen 145:-

Vegetarian Ramen 125:-

Extra nudlar 35:-

Betyg:

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

 

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Mineral – Harmonisk blandning av vintage, återbruk och veganskt

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Mineral, Sankt Knuts Väg 13, Malmö

Mineral har bara hunnit vara öppet ett par veckor vid Vegokommissionens besök men drivkrafterna bakom denna pärla till vinbar och restaurang har ett förflutet i Halmstads egna Kafé Rotundan och inrednings- och återbruksbutiken ButikFabrik, placerad bara ett älgkliv från restaurangen. På samma plats hittade vi tidigare hyllade vinbaren Kiez som med ett brett utbud av drycker och lakto-ovo-vegetariska rätter lockade Malmös törstigaste besökare till området runt St Knuts-torg.

En blandning av vintage, återbruk och nytt i harmoni.

Vi kliver in i lokalen där inredning och atmosfär i stort återspeglar den som systerverksamheten ButikFabrik har satt som ton, vi snackar om en blandning av vintage, återbruk och nytt i harmoni. Klockan klämtar lunchtid och vi beställer en kombinerad bricka med tomatsoppa och quinoabowl, bonus i form av en kokos-bonbon ingår, likaså kaffe. En flaska äpplemust med touch av ingefära från Bornholms Musteri får agera dryckeskompis till dessa två rätter.

Tomatsoppa med rostade kikärtor. Bra balans mellan sälta, syra, sötma och nötigt från de rostade kikärtorna. En väldigt bra, len och värmande tomatsoppa helt enkelt, no more no less. Ett gediget grillat surdegsbröd med olivolja och saltflingor doppas i soppan. Vi njuter av att äntligen få ett bra bröd till vår soppa, något som ofta presenteras i form bakeoff eller hastigt bakat utan kärlek, serveras här istället med kvalitet.

Quinoabowl med rostade rotfrukter, purjolök, svamp, tahinidressing och några kvistar koriander. Gott och mättande i sin enkelhet, den hemgjorda chilisåsen som står på bordet lyfter rätten en nivå även om mer koriander alternativt mynta hade gjort bowlen något mer intressant.

Den hemgjorda chilisåsen som står på bordet lyfter rätten en nivå.

Kokos-bonbonen kan närmast likna en vegansk Bounty, fullproppad med kokos. Doppad i mörk choklad och toppad med kokosflagor och havssalt. En perfekt avslutning tillsammans med en kopp kaffe med bönor från Slöinge Kafferosteri.

Luncherna alterneras på daglig basis medan maten som serveras efter lunchtid rotererar med längre intervall där säsongens grödor nyttjas. Värt att nämna är att Mineral har ett ruskigt stort dryckessortiment av viner, naturviner, öl, alkoholfria alternativ i form av muster, finläsk, ginger beer och mycket mer. Som nykterist uppskattar jag att kunna dricka något annat än mineralvatten eller produkter från amerikanska läskgiganter.

PRISER:

Lunchkombo: 95:-
Alkoholfri dryck: 30:-

BETYG: 

Betyg 4

 

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes