Archive | Lyx

Recensioner av restauranger och övriga ställen i lyxklass

Recension: Zink Grill – en upplevelse i absolut världsklass

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Zink Grill, Biblioteksgatan 5, Stockholm

En stor del av researcharbetet på Vegokommissionen är att ta reda på vilka restauranger som har veganska rätter, och det innebär många timmars plöjande av menyer på hundratals krogars webbsidor. Ibland dyker det upp överraskningar på de mest oväntade ställen. Av en slump hamnade jag på Zink Grills sajt, och fick genast låga förhoppningar. Det är en utpräglad köttkrog, och detta betonas i högsta grad på sajten, men jag valde ändå att ta en titt på menyn. Det är onekligen ett av de bästa beslut jag har fattat på länge, för mitt bland alla kötträtter finns en som har en tydlig vegan-markering. En del krogar har en pliktskyldig vegansk rätt, ofta i form av några torftiga grönsaker och kanske ett par potatisar, och det blir platt fall. Givetvis blev jag nyfiken på om Zink Grill kan prestera bättre än så.

Den är belägen i ett av Stockholms mest exklusiva områden, precis mittemellan Stureplan och Norrmalmstorg, omgiven av modebutiker och andra ställen som har prisnivåer högre än de omgivande husen, och detta avspeglas även inne på restaurangen. Lokalen är mycket tjusig, med behaglig ljussättning i taket och ett värmeljus placerat i en avskärmande liten kåpa på varje bord. Flera stora speglar pryder stora delar av väggarna och nedanför dem finns det vackra träpaneler. Allt är mycket propert, och servicen är synnerligen välslipad. Jag visas cartier bracelet
vägen till mitt bord och får en meny, bestick och en tygservett, och när kyparen strax därpå återkommer ställer han en liten griffeltavla på bordet, på vilken ytterligare några kötträtter presenteras, och börjar gå igenom vilka kroppsdelar som används. Jag lyckas avbryta och beställer den veganska rätten som återfinns i den tryckta menyn, och passar på att fråga hur det kommer sig att de har den. Det är ju otippat med tanke på restaurangens inriktning, men svaret blir att de helt enkelt vill kunna tillgodose även denna replica cartier efterfrågan. Ett skäl så gott som något.

Snart får jag som inledning på måltiden tre små vetesurdegsbröd, spetsade på en metallpinne, och istället för smör serveras de med en flaska exklusiv olivolja, vars etikett preciserar vilka två olivsorter som använts. Brödet smakar fylligt och mycket gott, och oljan är oerhört smakrik och ett utmärkt komplement. Strax därpå serveras varmrätten. Krogens inriktning är annars fransk och amerikansk, men den här rätten är snarare italienskt inspirerad.

Detta är en makalöst mästerlig komposition.

Den utgörs av handgjorda pumpagnocchi, som istället för att ha den vanliga, ovala gnocchiformen har dragits ut till att bli omkring nio centimeter långa. Smaken är subtil men superb, och de är perfekt al dente. Lätt stekta svartkålsblad är skurna i stora bitar som ger ett annat slags tuggmotstånd, och är rikligt överströdda med finkrossade, rostade hasselnötter. På toppen ligger små blad kruspersilja, dill och späd röd mangold, och här och där finns tunna skivor röd chili som ger en mild hetta. Större, grovhackade nötbitar ger knaprighet och den rostade smaken är delikat. Några ugnsbakade plommontomathalvor ger en fantastisk sötma, och den mjuka konsistensen och saftigheten bryter av mot den tuggiga gnocchin. I tallrikens botten ligger mängder med små, svarta oliver som är oerhört smakrika, och framför allt rättens kanske allra bästa komponent, en sås gjord på ännu en fin olivolja, denna gång från Abruzzo.

Detta är en makalöst mästerlig komposition. Den innehåller många komponenter, men allihop tillför något i smak och textur. Allt syns inte vid första anblicken, utan det dyker upp överraskningar efter hand, och varenda tugga är proppfull cartier love bracelet replica med flera smaker. De är inte nödvändigtvis kraftfulla, men kopiöst goda, och ordet ”smakrik” kan verkligen sammanfatta hela rätten. Särskilt såsens smak dröjer sig kvar på tungan i många timmar efteråt, och ändå önskar jag att den aldrig skulle försvinna. Kyparen dyker upp flera gånger medan jag äter och frågar om allt står bra till. Förmodligen är det en rutinmässig artighet, men det kan nog hända att jag ser ut att befinna mig i en annan värld. En värld där jag gärna vill stanna kvar betydligt längre.

Ändå finns det rum för förbättringar i rätten. De tre tomathalvorna hade gärna fått vara fler, och kanske hade mängden oliver kunnat minskas något (jag gillar i vanliga fall inte oliver det minsta, så att jag tycker om de här är en rejäl överraskning. Däremot älskar jag högklassiga olivoljor, och sådana får jag alltså två av här).

Detta är renodlad njutning serverad på en tallrik.

Så hur kan en avrunda en sådan här upplevelse? Tyvärr är den enda veganska efterrätten en hallonsorbet, som serveras utan någonting till. Jag föredrar glass framför sorbet alla dagar i veckan, och fast hallon gör sig bra som sorbet så är den ändå inte mer än okej. Om jag enbart skulle bedöma varmrätten hade jag mer än gärna delat ut Vegokommissionens första fullpoängare, men nu är det helheten som avgör betyget, och därför blir det inte så.

Matsalen är öppen, helt utan avskärmande väggar, och borden står ganska cartier forever bracelet ebay
tätt, vilket gör att ljudnivån blir hög. Det är närmast fullsatt, och blir snabbt stimmigt. Baren är belägen vid ingången, och där spelas musik, dock inte på en alltför hög nivå. Mitt bord är turligt nog beläget i ett hörn längst in i lokalen, så jag slipper undan den värsta ljudvolymen, men det blir stundtals ändå lite störande. Det finns ingen vegansk förrätt på menyn, och en sorbet som efterrätt är inte värdigt en restaurang av den här kalibern. Eftersom Zink Grill insett att det är viktigt att ha vegansk mat hoppas jag att de även utökar med dessert och förrätt.

Men dessa invändningar är ändå petitesser i sammanhanget. 225 kronor är mycket pengar, och långt ifrån alla har möjlighet att lägga det på en måltid. Men ni som har råd och som bor i Stockholm, boka omgående bord på Zink Grill! Ni som inte bor här bör göra detsamma och resa hit, för ni betalar inte för mat, utan för en gastronomisk upplevelse. Detta är renodlad njutning serverad på en tallrik, och ett praktexempel på hur bra det kan bli när kockar tar den veganska maten på allvar istället för att på sin höjd göra en torftig sallad eller en pasta med tomatsås.

”Mästerverk” är inte ett tillräckligt starkt ord. Detta är tveklöst det godaste jag någonsin har ätit på en svensk restaurang. Absolut världsklass!

PRISER:

Pumpagnocchi: 185/225:- (halv/hel portion)

Hallonsorbet 45:-

BETYG:

Betyg 4,5

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Fotografiskas restaurang – En grönsaksrestaurang för köttätare

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Tre sorters potatis med rökt havreyoghurt

Fotografiskas Restaurang, Stadsgårshamnen 22, Stockholm, Södermalm

När restaurang Fotografiska öppnade sina dörrar nästdörr till Viking Lines hamnar och den fallfärdiga och ombestridda betongkolossen Slussen på Södermalm var lovorden många och stora. Paul Svensson tog facklan och visade vägen för hur framtidens grönsaksfokuserade gastronomi skulle se ut, där köttet får stå åt sidan som smaksättare till grönsakerna istället för tvärtom.

Nu har restaurangen varit öppen under sitt nya grönare koncept sedan oktober 2014 och att servera grön fine dining är inte längre något unikt. Gro, som undertecknad recenserade för några veckor replica cartier love bracelets sedan är ett exempel (om ändock mycket cartier forever bracelet ebay
mindre än Fotografiska) och för några veckor sedan öppnade också Mattias Dahlgren den helt köttfria restaurangen Rutabaga. Frågan är hur väl Fotografiska håller konkurrenterna stången, och hur lika de faktiskt är?

Vegokommissionen fokuserar på den veganska, dvs helt växtbaserade upplevelsen när vi är ute och käkar, och det ska verkligen sägas att bara för att Fotografiska är en restaurang som sätter grönsakerna i fokus så är det INTE en veganrestaurang. Både på gott och ont ska det dock sägas. Atmosfären är precis cartier love bracelet replica som man kan förvänta sig av flaggskeppsrestaurangen på ett av Sveriges trendigaste och modernaste museer, modernt nordisk och mörk. Instagramvänliga lampor som hänger lågt och ger ett klart men svalt ljus vid borden och lämnar restaurangen mörk. Stora glasfönster ut över Djurgården och Mälarens utlopp i skärgården. Ett stort och öppet kök där man kan se de svartklädda kockarna springa runt och lägga upp de vackra kreationer som köket levererar på löpande band.

Jag och mitt sällskap får till slut klart för oss att det dels inte finns något växtbaserat proteinalternativ, och att vi mer eller mindre får gissa oss till vad vi sedan faktiskt beställde.

Bakad lök med tryffelchips

Kålrot med tångdashi

Däremot är matupplevelsen för en vegan något bristande. Ja – grönsakerna är fantastiskt goda och kreativt tillredda. Den ihopsurrade kålroten med en tångdashi exploderar i munnen, och den perfekt kokade potatisen med en lätt rökt och krämig havreyoghurt får en att ångra att man någonsin pratat skit om det peruanska världsarvet. Men det är sen också bara grönsaker. Tillbehör. Och den känslan förstärks extra av att, den något stressade och lätt förvirrade ska det tilläggas, servitören först presenterar kvällens tillval som skrei och någon fläsksida (minns inte riktigt ska jag ärligt talat säga), och därefter på ett väldigt förvirrande sätt försöker klargöra vilka rätter som går och inte går att få veganska samtidigt som han försöker slå rekord i antalet ord per sekund. Jag och mitt sällskap får till slut klart för oss att det dels inte finns något växtbaserat proteinalternativ, och att vi mer eller mindre får gissa oss till vad vi sedan faktiskt beställde.

Rödbetstartar

Havtornsorbet

När maten kommer in så visar det sig att de tre olika rätter vardera vi fick in (även om de rekommenderade fyra och vi bad dem att ge oss vad som gick att få veganskt?) alla var fantastiskt goda men särdeles små och åt tillbehörshållet. Det var tur att ingen av oss var så värst hungriga, för då hade cartier bracelet vi nog blivit lite missnöjda. Att betala 405 kr för 150 g grönsaker är utmanande.

Jag lämnar Fotografiska med en känsla av att Paul Svensson absolut kan tillaga sina grönsaker, men att Fotografiska inte är restaurangen som på något sätt har revolutionerat Stockholms veganutbud. Snarare är det typexemplet på hur det blir när köttkockar ska laga grönt. Gott, men lite fattigt utan älgsteken.

Pris

135 kr per rätt, rekommenderad beställning är 4 rätter som väljs mellan varma, kalla och grönsaksrätter

Vinpaket, 4 glas 340 kr

Betyg

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Systrarna Marmelad – En smakexplosiv syrra som injicerar liv i rustika grönsaker

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Syster Marmelad, Mariagatan 16, Göteborg

Jag vet att jag kommer återvända till Syster Marmelad. Jag vet det så fort jag sätter mig. Att försöka fota de vackra tallrikspresentationerna en mörkruskig februarikväll, är ju rena förolämpningen. Och då återstår bara en lösning: Att återvända i sommar, då ett juniljummet uteserveringshäng kan sprida ljus över båd’ svartrot och libbsticka.

Syster Marmelad är som namnet antyder, en systerrestaurang till det gamla klassiska Kafé Marmelad tvärs över gatan, vid krogtäta Mariaplan i Majorna. Jag har fikat på Marmelad många gånger och käkat ciabatta, linssoppa och lasagne. Inget märkvärdigt, men vansinnigt gott kaffe.

Syrran på andra sidan gatan däremot, har sedan 2015 levererat krubb av en helt annan kaliber. Glöm gröna vågen-klassikerna Andrum och Solrosen! White Guide-premierade Syster Marmelad är en av Sveriges flottaste vegorestauranger. Och nästan hela menyn är vegansk, där enda undantaget är en ostbricka.

Svunna är de tider då finkrog betydde kypare och vita dukar. Syster Marmelad är fräsigt modern, med öppet kök, ruffiga trämöbler, väggmålningar och dekorationer i form av rostiga kandelabrar och faktiskt också kettlebells hängande från taket. Vid Klippan längre bort, finns inredningsbutiken Sockerbruket 6, som säljer rostig vintage till överpriser. Nånting i mig funderar på ett samband dem emellan.

Vi får våra menyer och blir informerade om att svartrötterna utgått för kvällen. Vi vill ha middagspaketet med sex mellanrätter, men eftersom det bara finns fem just i dag, får vi ett specialpris av servitrisen. Vi beställer in dricka och upptäcker att de två övriga sällskapen i lokalen, är på väg att bryta upp. Snart är vi de enda gästerna.

Nina Simone sjunger för oss i högtalarna och vi väntar spänt på första anrättningen. Jag ska beredvilligt erkänna att fine dining är en lyx jag sällan unnar mig, men de gånger jag besökt finkrogar, har jag ofta gått därifån med en lite skavande känsla. Var det värt pengarna? Var det verkligen så gott? Är det inte ballare med en spexig burgare trots allt?

I kväll är det inget som skaver. Inte det minsta. Exakt varje kubikmillimeter passar kanske inte just mina smaklökar, men sammantaget med mitt sällskap inräknat, är vi mycket imponerade. Första rätten heter Blomkål: Rostad blomkål, blomkålsbuljong, syrad blomkål, salicorne och torkad grönkål. En näpen liten anrättning med variationer på just blomkål, men med triljoner av smaker. I botten en buljong som inte riktigt får fart, men ovanpå den ligger en skedstor klick blomkålspuré som är slätare än vispgrädde. Ljuvligt välsmakande, med det knastriga grönkålschipset som kontrast. Den lilla kvisten av salicorne, även kallad sjökorall, får representera de små smakernas betydelse.

Andra rätten går i sellerins tecken: Rökt rotselleri, syrad rotselleri, friterad rotselleri, svampterrin, ramslökskapris, svart vitlök och libbstickapulver. Den här rätten har lite mer kontraster än den första. Det finns många lager av smaker i tallriken. Överst knapriga sellerisnacks och i botten en saltsöt, nästan krämig svamp. Det här är min personliga favorit.

Tredje tallriken består av bakad persiljerot, persiljerotskräm, rökt malt, maltemulision, örter och persilje- och lökpulver. Den här rätten är väldigt komplex och vågad. Jag älskar röktrenden och denna rätt gör mig inte besviken. Mitt sällskap trutar tveksamt med munnen, men jag drar gärna den palsternackslikande persiljeroten genom maltmajonnäsen.

Sista rätten heter Skocka och består av friterad jordärtskocka, jordärtskockspuré, torkad jordärtskocka och portersås, toppad med hjärtssallad med perfekt stadga. Vi har blivit informerade om menyn inte stämmer exakt överens med kvällens rätter och hjärtsalladen är ett av bevisen. Jag är ett stort fan av jordärtskocka, men till skillnad från blomkålsrätten, blir crescendot av skocksmaker lite för likriktat. Kvällens trevligaste rätter är de som bjuder på kontraster.

Som kompensation för att vi fick fyra rätter i stället för fem, blir vi serverade en extra dessert. Eftersom rätten inte står på menyn, lyckas jag inte riktigt lägga på minnet vad som ingick, trots att servitrisen berättar ingående om alla rätter. Men extradesserten är kvällens höjdpunkt. Mandel, nötter, glassliknande krämfyllning, puréer av sötma och med kikärtsmaräng som topping. Den slår originaldesserten med hästlängder: Bakad butternutpumpa, limemarinerad spagettipumpa, vaniljkräm och pumpakärnor. Det är en ganska fadd sötmaupplevelse utan att något bryter av och rätten ser faktiskt riktigt, riktigt tråkig ut.

Vi lägger – pumpan till trots – en fantastisk middag till handlingarna. Nästa gång plånboken tillåter, faller valet på Syster Marmelad. Kanske testar vi brunchen eller bistromenyn med bränt morot i bröd eller en av alla gindrinkar den där ljumma, drömska junikvällen.

Med oss har vi dock en fundering: Varför lider vegetarisk finmat av proteinskräck? I tidevarv då både tofu, tempeh och svenskodlade bönor trendar i livsmedelsbranschen. Den tanken låter vi gärna hänga kvar i köket på Syster Marmelad.

PRISER:

Femrätters + dessert: Vanligtvis 550:- men på grund av omständigheterna 420:-
Dugges pilsner och stout: 59:- respektive 79:-
Alkoholfri lemonad, öl, vin och drinkar: 33-49:-

BETYG:

Betyg 4,5

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Gro – Grönsakerna, och köket, står i fokus

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Gro Restaurang, St Eriksgatan, Stockholm

Gro är ett ställe som gör skäl för sitt namn. Här sätter man grönsakerna mitt i fokus och försöker hitta kombinationer som förhöjer och lyfter fram grönsaker och andra råvaror som är i säsong och som funkar bra ihop. Ingen unik idé i Stockholms restaurangvärld 2017, men ändå väl utfört.

Det är kul att se hur trenden att laga fine dining med fokus på grönsaker och det vegetariska ökar. Flera av Stockholms större och finare restauranger erbjuder idag vegetariska eller vegansk avsmakningsmenyer som alternativ, och en del restauranger som till exempel Fotografiskas har satt grönsakerna i första rummet. Även om Gro inte är en helvegetarisk restaurang så har de satt den växtbaserade menyn likvärdig med blandkostarnas, och det första gästerna får göra när de får menyn är att välja mellan två färdigkomponerade menyer – en för vegivorer och en för omnivorer (deras ordval).

Vegivormenyn är var inte helt vegansk vid vegokommissionens besök, men gick lätt att ändra efter önskemål. Desserten på svartvinbär, brödkryddor och yoghurt byttes ut mot två sorters körsbär med två sorters mandel. I övrigt serverades morot med röda linser och havtorn till förrätt, rödbeta med mandel och kapris till mellanrätt och kruskål med hasselnöt och curry till huvudrätt.

Det är lite som att sitta hemma i ett vardagsrum med öppen kökslösning och bli servad.

Gro är som sagt närmare fine dining än en vanlig mellanprisad restaurang, även om känslan på lokalen drar mer åt mellanskiktet. Det innebär bland annat att maten också drar åt det mer experimentella och utforskande. Allt är också benhårt säsongsbaserat och menyn byts löpande ut. Varje rätt framstår snarare som ett sätt att utforska huvudråvaran och få ut det mesta ur den, snarare än att gå efter en klassisk tallriksmodell. Det tydligaste exemplet på det var kanske rödbetan som serverades med en mandelkräm och friterad kapris. Väldigt enkelt men också ofantligt gott. Men du som äter ska också vara öppen för att äta en halv ugnsbakad rödbeta med lite smakförstärkare som en rätt. En stark rekommendation är att köpa vinpaketet för deras intressanta utbud av naturviner som ger maten en extra dimension.

Servicen var mycket trevlig, och det faktum att köket ligger öppet och avskalat mitt i den ganska lilla lokalen ger ett intimt intryck när både kockar och service hela tiden kilar mellan köket och borden. Det är lite som att sitta hemma i ett vardagsrum med öppen kökslösning och bli servad. Trevligt, men kan var lite påträngande om man har en romantisk middag! Är du dock ute efter grönsaksbaserat matnörderi och en personlig upplevelse där kocken är lika delaktig som såsen på tallriken så är det här stället för dig!

Pris:

4 rättersmeny: 500 kr

Betyg:

Betyg 4

 

 

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes