Archive | Stockholm

Recensioner från Stockholm

Recension: Café Milano – bra läge, tristare mat

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Café Milano, Kungsträdgårdsgatan 18, Stockholm

Jag har redan tidigare kritiserat det bristfälliga utbudet på italienska restauranger i Stockholm, så när jag fick syn på att Café Milano har en vegansk pizza på menyn (som inte är en margarita eller marinara) blev jag såklart nyfiken. Dessutom är denna krog belägen precis intill Kungsträdgården, och här i city är det förhållandevis ont om vegansk mat på restaurangerna, så kanske detta kan vara ett bra val?

Jag har bokat bord, och redan när jag anländer och blir visad till det görs servicen mer personlig genom att servitrisen upprepade gånger tilltalar mig med namn. Det är nästan på gränsen till att det känns överdrivet. Direkt innanför entrén sträcker sig en mindre matsalsdel åt båda sidorna, medan några trappsteg leder upp till den större delen av restaurangen, där även baren finns. Där uppe är det sorligt, men mitt bord är beläget i den nedre delen, och här är det behagligt låg ljudnivå. Väggen vid bordet är prydd med oräkneliga inramade målningar, foton, vykort och teckningar i vilt skiftande storlekar och med än mer varierande motiv.

Min pizza serveras bara några minuter efter beställning. Det visar sig att det som i menyn beskrivs som ”grillade grönsaker” är en handfull bitar zucchini cartier love bracelet och aubergine. De är väldigt mjuka, vissa närmast mosiga, och några av dem är rejält översaltade. Den rostade potatisen är skuren i ganska små bitar, och märkligt menlös. Det finns knappt någon rostad smak, och även här har det saltats för mycket. Osten smakar inte heller särskilt mycket, men är ganska trevligt seg utan att vara klistrig.

Själva pizzabotten är god och tunn, men svårskuren. Att försöka skära den i bitar och samtidigt förgäves undvika att tallriken cartier bracelet halkar omkring på marmorbordet blir ibland smått pinsamt. Den klart cartier replica bästa delen av toppingen är de tunt skivade körsbärstomaterna, som är ljuvligt söta och saftiga. Det hela pryds av en frikostig mängd rucola. På bordet finns en flaska olivolja, och jag ringlar på en hel del för att lyfta smaken, men inte ens det gör grönsaksbitarna mer intressanta. Hur som helst blir jag mätt, pizzan är stor men inte enorm.

Min dessertmage har dock alltid plats och jag frågar om hallonsorbeten, det enda på efterrättsmenyn som möjligtvis kan vara veganskt, är fri från gelatin och ägg. Servitrisen vet tyvärr inte det och vågar därför inte säga att den är det. Det är förvisso bra, men än bättre hade såklart varit att fråga någon som vet. Så det blir ingen efterrätt för mig denna gång, och lär knappast cartier forever bracelet ebay
bli det just här någon annan gång heller.

För den som befinner sig i city, blir akut sugen på pizza och absolut inte vill ta sig till någon annan del av innerstan kan Café Milano vara ett alternativ. Men i annat fall finns det många andra restauranger som gör betydligt godare och mer intressanta pizzor, och när det gäller just pizza med rostad potatis och grönsaker kan jag rekommendera Feca, som gör det oerhört mycket bättre.

Det bästa med Café Milano är faktiskt den mycket bekväma soffan, och det är knappast vad en restaurang vill bli ihågkommen för.

PRIS:

pizza contadina 149:-

BETYG:

Betyg 2,5

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Zink Grill – en upplevelse i absolut världsklass

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Zink Grill, Biblioteksgatan 5, Stockholm

En stor del av researcharbetet på Vegokommissionen är att ta reda på vilka restauranger som har veganska rätter, och det innebär många timmars plöjande av menyer på hundratals krogars webbsidor. Ibland dyker det upp överraskningar på de mest oväntade ställen. Av en slump hamnade jag på Zink Grills sajt, och fick genast låga förhoppningar. Det är en utpräglad köttkrog, och detta betonas i högsta grad på sajten, men jag valde ändå att ta en titt på menyn. Det är onekligen ett av de bästa beslut jag har fattat på länge, för mitt bland alla kötträtter finns en som har en tydlig vegan-markering. En del krogar har en pliktskyldig vegansk rätt, ofta i form av några torftiga grönsaker och kanske ett par potatisar, och det blir platt fall. Givetvis blev jag nyfiken på om Zink Grill kan prestera bättre än så.

Den är belägen i ett av Stockholms mest exklusiva områden, precis mittemellan Stureplan och Norrmalmstorg, omgiven av modebutiker och andra ställen som har prisnivåer högre än de omgivande husen, och detta avspeglas även inne på restaurangen. Lokalen är mycket tjusig, med behaglig ljussättning i taket och ett värmeljus placerat i en avskärmande liten kåpa på varje bord. Flera stora speglar pryder stora delar av väggarna och nedanför dem finns det vackra träpaneler. Allt är mycket propert, och servicen är synnerligen välslipad. Jag visas cartier bracelet
vägen till mitt bord och får en meny, bestick och en tygservett, och när kyparen strax därpå återkommer ställer han en liten griffeltavla på bordet, på vilken ytterligare några kötträtter presenteras, och börjar gå igenom vilka kroppsdelar som används. Jag lyckas avbryta och beställer den veganska rätten som återfinns i den tryckta menyn, och passar på att fråga hur det kommer sig att de har den. Det är ju otippat med tanke på restaurangens inriktning, men svaret blir att de helt enkelt vill kunna tillgodose även denna replica cartier efterfrågan. Ett skäl så gott som något.

Snart får jag som inledning på måltiden tre små vetesurdegsbröd, spetsade på en metallpinne, och istället för smör serveras de med en flaska exklusiv olivolja, vars etikett preciserar vilka två olivsorter som använts. Brödet smakar fylligt och mycket gott, och oljan är oerhört smakrik och ett utmärkt komplement. Strax därpå serveras varmrätten. Krogens inriktning är annars fransk och amerikansk, men den här rätten är snarare italienskt inspirerad.

Detta är en makalöst mästerlig komposition.

Den utgörs av handgjorda pumpagnocchi, som istället för att ha den vanliga, ovala gnocchiformen har dragits ut till att bli omkring nio centimeter långa. Smaken är subtil men superb, och de är perfekt al dente. Lätt stekta svartkålsblad är skurna i stora bitar som ger ett annat slags tuggmotstånd, och är rikligt överströdda med finkrossade, rostade hasselnötter. På toppen ligger små blad kruspersilja, dill och späd röd mangold, och här och där finns tunna skivor röd chili som ger en mild hetta. Större, grovhackade nötbitar ger knaprighet och den rostade smaken är delikat. Några ugnsbakade plommontomathalvor ger en fantastisk sötma, och den mjuka konsistensen och saftigheten bryter av mot den tuggiga gnocchin. I tallrikens botten ligger mängder med små, svarta oliver som är oerhört smakrika, och framför allt rättens kanske allra bästa komponent, en sås gjord på ännu en fin olivolja, denna gång från Abruzzo.

Detta är en makalöst mästerlig komposition. Den innehåller många komponenter, men allihop tillför något i smak och textur. Allt syns inte vid första anblicken, utan det dyker upp överraskningar efter hand, och varenda tugga är proppfull cartier love bracelet replica med flera smaker. De är inte nödvändigtvis kraftfulla, men kopiöst goda, och ordet ”smakrik” kan verkligen sammanfatta hela rätten. Särskilt såsens smak dröjer sig kvar på tungan i många timmar efteråt, och ändå önskar jag att den aldrig skulle försvinna. Kyparen dyker upp flera gånger medan jag äter och frågar om allt står bra till. Förmodligen är det en rutinmässig artighet, men det kan nog hända att jag ser ut att befinna mig i en annan värld. En värld där jag gärna vill stanna kvar betydligt längre.

Ändå finns det rum för förbättringar i rätten. De tre tomathalvorna hade gärna fått vara fler, och kanske hade mängden oliver kunnat minskas något (jag gillar i vanliga fall inte oliver det minsta, så att jag tycker om de här är en rejäl överraskning. Däremot älskar jag högklassiga olivoljor, och sådana får jag alltså två av här).

Detta är renodlad njutning serverad på en tallrik.

Så hur kan en avrunda en sådan här upplevelse? Tyvärr är den enda veganska efterrätten en hallonsorbet, som serveras utan någonting till. Jag föredrar glass framför sorbet alla dagar i veckan, och fast hallon gör sig bra som sorbet så är den ändå inte mer än okej. Om jag enbart skulle bedöma varmrätten hade jag mer än gärna delat ut Vegokommissionens första fullpoängare, men nu är det helheten som avgör betyget, och därför blir det inte så.

Matsalen är öppen, helt utan avskärmande väggar, och borden står ganska cartier forever bracelet ebay
tätt, vilket gör att ljudnivån blir hög. Det är närmast fullsatt, och blir snabbt stimmigt. Baren är belägen vid ingången, och där spelas musik, dock inte på en alltför hög nivå. Mitt bord är turligt nog beläget i ett hörn längst in i lokalen, så jag slipper undan den värsta ljudvolymen, men det blir stundtals ändå lite störande. Det finns ingen vegansk förrätt på menyn, och en sorbet som efterrätt är inte värdigt en restaurang av den här kalibern. Eftersom Zink Grill insett att det är viktigt att ha vegansk mat hoppas jag att de även utökar med dessert och förrätt.

Men dessa invändningar är ändå petitesser i sammanhanget. 225 kronor är mycket pengar, och långt ifrån alla har möjlighet att lägga det på en måltid. Men ni som har råd och som bor i Stockholm, boka omgående bord på Zink Grill! Ni som inte bor här bör göra detsamma och resa hit, för ni betalar inte för mat, utan för en gastronomisk upplevelse. Detta är renodlad njutning serverad på en tallrik, och ett praktexempel på hur bra det kan bli när kockar tar den veganska maten på allvar istället för att på sin höjd göra en torftig sallad eller en pasta med tomatsås.

”Mästerverk” är inte ett tillräckligt starkt ord. Detta är tveklöst det godaste jag någonsin har ätit på en svensk restaurang. Absolut världsklass!

PRISER:

Pumpagnocchi: 185/225:- (halv/hel portion)

Hallonsorbet 45:-

BETYG:

Betyg 4,5

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Fotografiskas restaurang – En grönsaksrestaurang för köttätare

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Tre sorters potatis med rökt havreyoghurt

Fotografiskas Restaurang, Stadsgårshamnen 22, Stockholm, Södermalm

När restaurang Fotografiska öppnade sina dörrar nästdörr till Viking Lines hamnar och den fallfärdiga och ombestridda betongkolossen Slussen på Södermalm var lovorden många och stora. Paul Svensson tog facklan och visade vägen för hur framtidens grönsaksfokuserade gastronomi skulle se ut, där köttet får stå åt sidan som smaksättare till grönsakerna istället för tvärtom.

Nu har restaurangen varit öppen under sitt nya grönare koncept sedan oktober 2014 och att servera grön fine dining är inte längre något unikt. Gro, som undertecknad recenserade för några veckor replica cartier love bracelets sedan är ett exempel (om ändock mycket cartier forever bracelet ebay
mindre än Fotografiska) och för några veckor sedan öppnade också Mattias Dahlgren den helt köttfria restaurangen Rutabaga. Frågan är hur väl Fotografiska håller konkurrenterna stången, och hur lika de faktiskt är?

Vegokommissionen fokuserar på den veganska, dvs helt växtbaserade upplevelsen när vi är ute och käkar, och det ska verkligen sägas att bara för att Fotografiska är en restaurang som sätter grönsakerna i fokus så är det INTE en veganrestaurang. Både på gott och ont ska det dock sägas. Atmosfären är precis cartier love bracelet replica som man kan förvänta sig av flaggskeppsrestaurangen på ett av Sveriges trendigaste och modernaste museer, modernt nordisk och mörk. Instagramvänliga lampor som hänger lågt och ger ett klart men svalt ljus vid borden och lämnar restaurangen mörk. Stora glasfönster ut över Djurgården och Mälarens utlopp i skärgården. Ett stort och öppet kök där man kan se de svartklädda kockarna springa runt och lägga upp de vackra kreationer som köket levererar på löpande band.

Jag och mitt sällskap får till slut klart för oss att det dels inte finns något växtbaserat proteinalternativ, och att vi mer eller mindre får gissa oss till vad vi sedan faktiskt beställde.

Bakad lök med tryffelchips

Kålrot med tångdashi

Däremot är matupplevelsen för en vegan något bristande. Ja – grönsakerna är fantastiskt goda och kreativt tillredda. Den ihopsurrade kålroten med en tångdashi exploderar i munnen, och den perfekt kokade potatisen med en lätt rökt och krämig havreyoghurt får en att ångra att man någonsin pratat skit om det peruanska världsarvet. Men det är sen också bara grönsaker. Tillbehör. Och den känslan förstärks extra av att, den något stressade och lätt förvirrade ska det tilläggas, servitören först presenterar kvällens tillval som skrei och någon fläsksida (minns inte riktigt ska jag ärligt talat säga), och därefter på ett väldigt förvirrande sätt försöker klargöra vilka rätter som går och inte går att få veganska samtidigt som han försöker slå rekord i antalet ord per sekund. Jag och mitt sällskap får till slut klart för oss att det dels inte finns något växtbaserat proteinalternativ, och att vi mer eller mindre får gissa oss till vad vi sedan faktiskt beställde.

Rödbetstartar

Havtornsorbet

När maten kommer in så visar det sig att de tre olika rätter vardera vi fick in (även om de rekommenderade fyra och vi bad dem att ge oss vad som gick att få veganskt?) alla var fantastiskt goda men särdeles små och åt tillbehörshållet. Det var tur att ingen av oss var så värst hungriga, för då hade cartier bracelet vi nog blivit lite missnöjda. Att betala 405 kr för 150 g grönsaker är utmanande.

Jag lämnar Fotografiska med en känsla av att Paul Svensson absolut kan tillaga sina grönsaker, men att Fotografiska inte är restaurangen som på något sätt har revolutionerat Stockholms veganutbud. Snarare är det typexemplet på hur det blir när köttkockar ska laga grönt. Gott, men lite fattigt utan älgsteken.

Pris

135 kr per rätt, rekommenderad beställning är 4 rätter som väljs mellan varma, kalla och grönsaksrätter

Vinpaket, 4 glas 340 kr

Betyg

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Bröderna Olsson – Vitlök, rockers och otippat mycket vegokäk

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Bröderna Olsson, Folkungagatan 84, Stockholm Södermalm

Bröderna Olsson är en riktig Stockholmsinstitution. Känt för att de har vitlök i allt och för att det typ aldrig förändras är det ett av de där ställena som känns som att det alltid har funnits. Det kanske har med klientelet att göra. Rockers vet vad de gillar och både klär sig, lyssnar på och antagligen käkar ungefär på samma sätt idag som för 30 år sedan. BO Garlic & Shots ser på ytan ut som ett över genomsnittligt rockhak, men det är när man börjar skrapa lite på bandklistermärkena på dörren som man ser guldkornen under ytan.

Jag har gått hit regelbundet sen jag flyttade till Stockholm för snart tio år sedan. För en liten grabb från spenaten var det något särskilt med ett ställe som så uppenbart tog sig självt på liiite för stort allvar, men samtidigt kom hyfsat väl undan med det. För det första är allting på menyn, inklusive ett flertal sprit och ölsorter fullproppat med vitlök. För det andra har de lagt sig vinn om att försöka bygga en egen mytologi kring sina grundare, Bröderna Olsson, som pryder allt ifrån ena väggen till menyerna med sina trumpna miner. Men det verkar lyckas, för det är alltid svårt att få bord (de tar inte bokningar, utan bara drop in) efter klockan 18.30, och klientelet är blandat med en stark överton på skinnjackor, randiga cartier love bracelet tröjor och tatueringar.

Utöver min aningen pojkaktiga fascination för rockkultur och bra musik har det alltid dock varit maten som dragit replica cartier love bracelet hit mig. Inte i sig att den varit så värst bra, den är ganska mycket som man kan förvänta sig av ett rockhak – rejäl, fet och lite halvt igenomtänkt. Men de har förvånansvärt mycket vegetariskt och vegansk på menyn. Du hittar seitanribs, bönchili, hamburgare och för de som käkar lakto-ovo vegetariskt även halloumiwok och en hel del olika tillbehör som vitlöksbröd, vitlöksbönor, majskolvar, halloumifritters osv.

Det enda trista är att de tenderar till att slentrianmässigt slänga in (enligt mig) helt onödiga mejeriprodukter lite överallt som till exempel riven ost på chilin och äggmajonnäs i burgardressingen vilket gör att de veganska varianterna ibland blir lite fattiga (burgare med lite tomatsalsa på istället för dressing typ). Då osten på chilin inte är smält så skulle de lätt kunna byta ut den mot lite riven Jeezly eller Violifeost, och burgardressingen kan de enkelt göra på hemmagjord kikärtsmajonnäs eller köpt Oatly Ifraiche istället. Små detaljer som gör att de kommer långt för helhetsupplevelsen.

I övrigt är kvalitén på vegokäket okej, men inget galet. Seitanribsen har en lätt överkryddad smak, och tomatsåsen var inte så speciell. Burgaren är en klassisk, lite mjuk men god bönbiff som dock blir lite torr utan vitlöksdressingen. Du MÅSTE dock älska vitlök på det här stället… Alla bord har små knippen av persilja för att hjälpa dig att ta udden av det värsta innan du går hem.

Det som de samlar poäng på är dock att maten faktiskt finns och att det finns mycket! Bröderna Olsson visar att du absolut kan vara cartier forever bracelet ebay
hårdrockare, vegan och känna dig helt normal ute på krogen på en och samma gång. Och de har gjort det sedan långt innan det blev tredigt. Kudos!

Priser:

XXX- Hot Garlic & Chili Beans 189:-

Garlic & Shots Seitan Garlic Vegan Rib Steak 225:-

Garlic & Shots Meatless Garlic Vego Burger (utan dressing www.cartierlovebracelet.co för vegan!) 189:-

Vitlöksöl, mellan 49:-

Betyg:

 

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Re:bel – Poké bowls med stor potential

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Rebel Kitchen, Pajalagatan 54, Vällingby

Poké är en maträtt från Hawaii som i sin ursprungliga version består av ris och råmarinerad fisk, men i vegansk version görs med tofu. I poké bowls utökas den med grönsaker, såser och toppingar, och har via Kalifornien hämtats till Sverige. I Stockholm öppnade de första pokérestaurangerna under försommaren 2016, och de följdes snabbt av ytterligare en handfull. Under hösten tog så trenden steget ut från innerstaden, när krögarveteranen Erik Videgård öppnade Rebel Kitchen i Vällingby, en knapp halvtimmes tunnelbanefärd från T-Centralen. Restaurangen är belägen precis i utkanten av det stora köpcentrat, alldeles vid busstorget och t-banestationen.

 

 

Lokalen är bara ett par meter djup men desto bredare, och ytterväggen består helt av glas, vilket denna soliga eftermiddag gör att det närmast känns som att sitta i ett växthus. Båda kortväggarna är täckta av målningar, och i ena halvan av taket hänger ett dussintal runda rispapperslampor i mängder med olika färger och storlekar. Vid ingången finns den fyra meter långa disken där alla ingredienserna är placerade i kantiner.

En poké bowl består alltså av ett antal olika komponenter. Några färdigkomponerade rätter finns på menyn, och mitt sällskap väljer den enda som är vegetarisk. Den innehåller bland annat marinerad silkestofu, japanskt ris, romansallat och sjögrästopping. Säg att ni vill ha den vegansk, så slipper ni få den animaliska majonnäsen som annars ingår.

Jag föredrar menyns andra alternativ, att själv sätta samman sin rätt (den möjligheten benämns enbart ”bowl” här, aningen förvirrande), utifrån ett antal givna kategorier. I botten väljer jag saffranskokt råris som är blandat med gröna ärtor och knallröda, syrliga berberis-bär, och fyller på med friterad tofu med ingefära.

Sedan tillkommer en sås, och där finns det tyvärr bara en som är vegansk.

Till det väljs en grönsak, och här är det på sin plats att varna för att de kryddiga gröna bönorna är smaksatta med fisksås och ostronsås. Alltså återstår rostad majs och en blandning av edamamebönor, kikärtor och tärnad avokado som alternativ, och mitt val faller på den senare. Sedan tillkommer en sås, och där finns det tyvärr bara en som är vegansk, en sesam-chilidressing. Det hela avrundas med ett garnityr, där jag tar svarvade rotfrukter, och slutligen en kryddblandning eller annan topping. Mitt val blir dukkah, som är en mix av bland annat malda hasselnötter, sesamfrön och spiskummin.

Eftersom rätten består av så många komponenter är det några som sticker ut betydligt mer än andra. Tofun är suverän, med en friterad yta som ger ett rejält tuggmotstånd, och eftersom den är skuren i stora bitar är den mjuk inuti. Saffransriset är inte bara färgrikt utan också oerhört gott och krämigt, och bärens syrlighet är en fin kontrast.

Den friska sorbeten ger en svalka som är välbehövlig efter både chilins och solens värme.

Avokadoblandningen är naturell och smakar helt okej, men är inte särskilt intressant. De millimetertunna rotfruktsstrimlorna är liksom riset oerhört färgstarka och snygga, men smakerna tappas lätt bort, och även dukkah-smaken försvinner lätt. Dressingen är mycket god men har ett rejält tryck i chilin som lätt slår ut mildare smaker, och det är synd att det inte finns någon mer vegansk sås. Det hade nog gjort rätten som helhet mer rättvisa om fler av smakerna inte slagits ut av en så kraftfull dressing.

Från början såg det ut som om skålen inte rymde särskilt mycket, men rätten visar sig vara förvånansvärt mättande. Som avrundning väljer jag citronsorbet, som serveras toppad med några myntablad. Den friska sorbeten ger en svalka som är välbehövlig efter både chilins och solens värme.

Upplägget med att själv välja komponenter innebär förstås att det finns ett stort antal möjliga kombinationer, och därmed går det att besöka Rebel Kitchen många gånger och ändå äta något nytt varje gång. Det veganska restaurangutbudet i hela Västerort är erbarmligt litet, och Videgård gör en stark insats för att lyfta det. Trots att vissa ingredienser försvann smakmässigt är jag ändå mer än nöjd, och om en lyckas pricka in en klockren kombination kan detta sannolikt bli en utmärkt rätt. Men för det krävs det nog att det finns fler såser att välja mellan.

Priser: 

Poké bowl med silkestofu: 95:-

Egenkomponerad bowl med friterad tofu 92:-

Citronsorbet 30:-

Betyg:

Betyg 3,5

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail
Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Helens Sushi – Desserten är bästa rätten hos Helen

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Helens Sushi, Långholmsgatan 13, Stockholm

Redan innan Hornstull blev Stockholms veganvänligaste kvarter hade Helens Sushi en vegansk meny, och är givetvis ett högintressant besöksmål för Vegokommissionen. Som de relativa veteraner de är har jag rätt högt ställda förväntningar när jag kliver in i den ganska lilla lokalen och får ett bord i ett hörn. Det är nästan fullsatt och en enda servitris har fullt upp med att hinna med alla gäster. Hon är dock vid gott mod och tar sig tid att bjuda mitt sällskap som är stammis på några familjära kommentarer när vi får menyerna. Med tanke på restaurangens namn väljer jag sushi, som finns att få i nio eller elva bitar, medan min kamrat beställer gochuang tofu. Till det delar vi på en skål med edamamebönor.

Trots att det är trångt mellan borden är det lätt att samtala.

Det visar sig att servitrisens arbetsbelastning leder till rejäla väntetider, både innan vi alls får menyn, och sedan innan vi får beställa, och när vi väl gjort det glöms det gröna te som sällskapet beställt bort och serveras först långt efter att vi ätit klart. Det skulle helt klart behövts fler anställda för att undvika att gästerna blir sittande alltför länge, och medan vi väntar tar jag en titt runtom i lokalen. Båda kortsidorna är klädda med höga speglar, och belysningen består främst i ett värmeljus på varje bord samt några diskreta, uppåtriktade små lampor intill speglarna. Det är stämningsskapande, och trots att det är trångt mellan borden är det lätt att samtala.

 

 

 

Till slut får vi maten, och till sushin ingår en liten skål vegansk misosoppa. Den har en djup, fyllig smak och innehåller en hel del grönsaksstrimlor, och är riktigt god. Själva sushitallriken innehåller fem maki fyllda med främst gurka och avokado. Det är standardsmaker och jag hade gärna sett något mer eget, i synnerhet som även tre nigiri består av avokado. Dessa är rikligt överströdda med rostade sesamfrön som ger en fin smakbrytning.

Sesam är en ovanlig smak i glass men passar alldeles utmärkt.

Av övriga tre bitar har två tofukuddar och en shiitake. Det är gott, men sticker inte alls ut, och jag saknar variation. Min kamrats tofurätt beskriver han som att den har en tydlig chilismak utan att vara alltför stark, och med bra konsistens på tofutärningarna. Edamamebönorna toppas med mycket flingsalt, som sig bör.

 

 

Efter måltiden är jag långtifrån mätt, och trots att det inte står något om vegansk efterrätt i menyn tycker jag det är bäst att fråga, som den dessertfantast jag är. Tur är väl det, för det visar sig finnas en sesamglass. Den serveras som en tårtbitsformad triangel, garnerad med svarta sesamfrön, sirap, florsocker och ett par små bitar sesamkaka. Balansen mellan sötma och de rostade tonerna är ypperlig och glassen är delikat. Sesam är en ovanlig smak i glass men passar alldeles utmärkt.

 

 

Efterrätten gör dock föga för att minska min hunger, och att jag behöver äta mer när jag kommit hem för att alls bli mätt är inte okej. Att bli mätt är det minsta jag förväntar mig vid ett restaurangbesök, och även om sushin är förhållandevis billig hade jag hellre sett att det funnits större portioner till ett högre pris. Nu går det att beställa extra bitar för 15 kronor styck, vilket skulle göra det orimligt dyrt att köpa tillräckligt många för någon som har hyfsat stor aptit. Förhoppningsvis är de långa väntetiderna inte alltför vanliga hos Helens, men den här kvällen drar de ändå ned intrycket. Det som räddar Helens från ett underkänt betyg är den superba glassen.

PRISER:

11 bitar sushi inklusive misosoppa: 105:-

Gochuang tofu: 145:-

Edamamebönor: 40:-

Sesamglass: 65:-

BETYG:

Betyg 3

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Gro – Grönsakerna, och köket, står i fokus

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Gro Restaurang, St Eriksgatan, Stockholm

Gro är ett ställe som gör skäl för sitt namn. Här sätter man grönsakerna mitt i fokus och försöker hitta kombinationer som förhöjer och lyfter fram grönsaker och andra råvaror som är i säsong och som funkar bra ihop. Ingen unik idé i Stockholms restaurangvärld 2017, men ändå väl utfört.

Det är kul att se hur trenden att laga fine dining med fokus på grönsaker och det vegetariska ökar. Flera av Stockholms större och finare restauranger erbjuder idag vegetariska eller vegansk avsmakningsmenyer som alternativ, och en del restauranger som till exempel Fotografiskas har satt grönsakerna i första rummet. Även om Gro inte är en helvegetarisk restaurang så har de satt den växtbaserade menyn likvärdig med blandkostarnas, och det första gästerna får göra när de får menyn är att välja mellan två färdigkomponerade menyer – en för vegivorer och en för omnivorer (deras ordval).

Vegivormenyn är var inte helt vegansk vid vegokommissionens besök, men gick lätt att ändra efter önskemål. Desserten på svartvinbär, brödkryddor och yoghurt byttes ut mot två sorters körsbär med två sorters mandel. I övrigt serverades morot med röda linser och havtorn till förrätt, rödbeta med mandel och kapris till mellanrätt och kruskål med hasselnöt och curry till huvudrätt.

Det är lite som att sitta hemma i ett vardagsrum med öppen kökslösning och bli servad.

Gro är som sagt närmare fine dining än en vanlig mellanprisad restaurang, även om känslan på lokalen drar mer åt mellanskiktet. Det innebär bland annat att maten också drar åt det mer experimentella och utforskande. Allt är också benhårt säsongsbaserat och menyn byts löpande ut. Varje rätt framstår snarare som ett sätt att utforska huvudråvaran och få ut det mesta ur den, snarare än att gå efter en klassisk tallriksmodell. Det tydligaste exemplet på det var kanske rödbetan som serverades med en mandelkräm och friterad kapris. Väldigt enkelt men också ofantligt gott. Men du som äter ska också vara öppen för att äta en halv ugnsbakad rödbeta med lite smakförstärkare som en rätt. En stark rekommendation är att köpa vinpaketet för deras intressanta utbud av naturviner som ger maten en extra dimension.

Servicen var mycket trevlig, och det faktum att köket ligger öppet och avskalat mitt i den ganska lilla lokalen ger ett intimt intryck när både kockar och service hela tiden kilar mellan köket och borden. Det är lite som att sitta hemma i ett vardagsrum med öppen kökslösning och bli servad. Trevligt, men kan var lite påträngande om man har en romantisk middag! Är du dock ute efter grönsaksbaserat matnörderi och en personlig upplevelse där kocken är lika delaktig som såsen på tallriken så är det här stället för dig!

Pris:

4 rättersmeny: 500 kr

Betyg:

Betyg 4

 

 

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Feca – Brett italienskt utbud på Södermalm

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Feca, Torkel Knutssonsgatan 35, Stockholm

Stockholm svämmar över av italienska restauranger, det märks inte minst under min promenad genom Gamla Stan på vägen till kvällens middag, men det veganska utbudet är oftast obefintligt. Ett undantag är Feca, som för ett par år sedan bestämde sig för att införa veganska rätter. De provade sig inte fram genom att plocka in någon enstaka, utan slog på stort direkt med en hel rad olika rätter, mest pizzor och pasta men även förrätter. Sedan dess har menyn växt ytterligare, och det har gjort Feca till ett välkänt namn bland huvudstadens veganer. Restaurangen är, till skillnad från de flesta andra pizzerior, ägd av italienare, och det märks. Lokalens väggar pryds av hundratals föremål, från fotbollströjor, sportrelaterade tidningsurklipp och gamla idolfoton till mängder av bilder på vespor. En jättevespa är målad på en av väggarna.

 

 

Jag lägger märke till att alla besökare får både den veganska menyn och den separata animaliska diton, ett lika enkelt som briljant sätt att normalisera den djurfria maten och förhoppningsvis få även gäster som inte planerat det att välja en vegansk rätt.

Stjärnan här är utan tvekan peston som är oerhört smakrik.

Min måltid inleds med en bruschetta med finhackad tomat, toppad med en tunn skiva rökt tofu som täcks med pesto. Det hela toppas med riven parmesanost. Själva brödet är gott, tofun likaså men stjärnan här är utan tvekan peston som är oerhört smakrik. Jag har ätit bruschetta på många restauranger, vissa gånger har brödskivan varit närmare 25 centimeter bred men här är den ungefär en decimeter. Det ser lite väl litet ut vid första anblicken, men med tanke på att pasta vanligtvis är rejält mättande är det antagligen fullt genomtänkt.

 

 

Som huvudrätt väljer jag just pasta, närmare bestämt en rätt med veganska jätteräkor. De flesta av de tretton pastarätterna på menyn är varianter av animaliska motsvarigheter, och Feca använder flitigt vegansk bacon, kyckling, färs och liknande. Tortiglioni och de sannolikt sojabaserade räkorna samt små avokadobitar serveras i en krämig sås.

Som väntat är potatisen en superb pizzatopping.

Själva räkorna ger ett stort tuggmotstånd men smakar inte mycket alls. Pastan är perfekt kokt och riktigt god, och såsens gräddighet och fina smak lyfter rätten ordentligt. Med några lite mer smakrika ingredienser än räkorna hade detta varit en suverän rätt, nu är den definitivt bra men ger ändå känslan av att någonting saknas.

 

 

Två desserter finns det på menyn, panna cotta och glass. Jag väljer det senare och får en kula god vaniljglass försedd med en oerhört god chokladsås med fina hasselnötstoner och toppad med vispad grädde. Själva glassen är bra men långt ifrån fantastisk, här är det återigen såsen som gör rätten.

 

 

Det finns många pizzerior i Stockholm som har veganskt utbud, men det går förstås inte att låta bli att besöka en italienskägd dito utan att prova på deras. Liksom med pastarätterna är många av de tio pizzorna veganiserade tolkningar av några av de som finns på en animaliska menyn, och därmed förekommer vegokött även här. Jag väljer dock att köpa med mig en Patate con verdura, som förutom tomatsås och mozzarella innehåller potatis som är en av mina favoritingredienser på pizza, samt grillad paprika, aubergine och zucchini, samt rucola och parmesan. Bottnen är föredömligt tunn, osten och såsen goda. Som väntat är potatisen en superb pizzatopping, och här är den skuren i klyftor som blir ljuvligt krämiga och får en otippat söt smak. Fantastiskt gott! Även de grillade grönsakerna är goda, men det är lite väl få bitar och de hade gärna kunnat tillagas en aning längre. Trots det är detta en av de godaste pizzor jag har ätit i Stockholm.

Feca bör vara ett givet mål för alla som gillar italiensk mat, men priserna är möjligtvis en aning i överkant, i synnerhet för desserten, vilket drar ner betyget lite grann.

PRISER:

Bruschetta 79:-

Pasta gambero 169 :-

Glass 79:-

Pizza patate con verdura 140 :-

BETYG:

Betyg 4

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Recension: Totemo Ramen – Nördig och smarrig nudelsoppa vid St Eriksplan

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Totemo Ramen, St Eriksgatan 70, Stockholm

Ramensoppan är förutspådd att bli nästa hamburgare. En rätt som trancenderar sin tallrik, trenderna och snarare blir en kultur. Något folk startar bloggar om och tatuerar in på underarmarna. Om du frågar Daniel Chang, mästerkocken bakom legendariska Momufuku Nishi i New York, smaken i The Impossible Burger och det geniala (om än dock väldigt köttiga) matprogrammet In The Mind of a chef, eller för den delen hela japans befolkning är saken given. Men kommer Stockholmarna att hålla med?

Nå det börjar i alla fall röra på sig. För något år sedan öppnade Stockholms första rena Ramenrestaurang på Södermalm, och för några månader sedan öppnade också Totemo Ramen i en pytteliten bakficka på St Eriksgatan, strax innan bron sett från St Eriksplan. Själv är jag en väldigt nyfiken, men hyfsat orutinerad ramenätare, så jag har försökt att förstå mig på vad som egentligen är grejen. Det är ju långt ifrån den första nudelsoppan världen skådat? Vietnameserna har sin Pho och både thailändare och kineser är välkända att sörpla nudlar med buljong eller kokosmjölk.

Två jättelika kastruller med buljong står på konstant kokning, de har ingen stekhäll utan bryner kött och currybaserna med en skärbrännare.

Ramensoppan finns i flera olika regionala variationer i Japan och kan vara allt ifrån starkt currykryddig till mild men med djup umamibuljong. Den är nästan alltid kokad med någon form av kombutång och shiitakegrund i buljongen, och gärna olika sorters kyckling eller fläskben för att ge den kropp. Vi vegoätande människor försöker självklart undvika de delarna, men de behövs verkligen inte för att skapa en djupt tillfredsställande buljong. Nudlarna är alkaliska, dvs de har ett lågt PH värde vilket gör att de håller konsistensen väl i soppan, till skillnad från europeisk pasta som ofta kokar sönder när de legat för länge i vätska.

Totemo Ramen har tagit ramensoppan och nördigheterna kring dem till sin spets. De har till och med en logotyp som är en uppenbar hyllning till Det Flygande Spaghettimonstret. Lokalen är som sagt extremt liten, med kanske 10 stycken sittplatser utmed väggarna och baren i ett ca 15-20 kvm stort rum. Bakom baren ligger köket där de två kockarna/ägarna/eldsjälarna håller serveringen öppen mellan 11 och 14 på vardagar. Två jättelika kastruller med buljong står på konstant kokning, de har ingen stekhäll utan bryner kött och currybaserna med en skärbrännare. Sopporna rörs snabbt ihop på beställning och toppas med färska ingredienser. Det finns fyra olika kombinationer som alla kan fås med tofu, kyckling eller fläsk. De har en vegetarisk soppa baserad på svamp som är vegansk men jag har även ätit den kryddigare ”Spicy ramen” med tofu som även den gick att få vegansk.

Sopporna är riktigt goda. Och det är tur, för de får en glömma att det är så sjukt svårt att få bord och obekvämt att sitta och trängas i den lilla lokalen. Buljongerna är komplexa, nudlarna har precis rätt tuggmotstånd och trots att det egentligen mest är buljong, lite grönsaker och nudlar så blir man rejält mätt. Det enda jag egentligen har att klaga på är själva tofun som är väldigt smaklös, platt och ganska ful. Här borde de väl rimligtvis kunna hitta något bättre alternativ? Priserna ligger högt för att vara lunch, men det kanske man får acceptera nu förtiden?

Oavsett vad, rekommenderar Vegokommissionen absolut ett snabbt besök hit för alla nudelsugna veganer och blandkostare alike. Men kom tidigt eller ta take away!

Priser:

Spicy Ramen 145:-

Vegetarian Ramen 125:-

Extra nudlar 35:-

Betyg:

Facebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmailFacebooktwittergoogle_pluspinteresttumblrmail

Powered by WordPress. Designed by Woo Themes